Morgonstund
Jag vill vakna bredvid dig,
känna din doft först på morgonen,
bara existera,
– i tystnad -,
lyssna din andning som likt musik ekar i mina öron.
Känna, att du är min.
Hela min kärlek andas i takt med dig och vill
sträcka fram sin hand.
– Jag vill vara så här, bredvid dig,
känna din doft,
lyssna på din andning.
Jag håller i dig med min själs stelfrusna händer
som i fruktan att mista dig.
Min kärlek smeker dig
– sakta, likt musiken.
All smärta, skrik är då borta.
Fridfullt stirrar jag på taket, lyssnande och
lyfter dig i mina tankar upp till den blåa himmeln, där
vi glider fram som segelflygarna.
Jag låter molnen forma kuddar och den mjuka sommarvinden vara
smekande täck och susningen i våra öron som lugnande musik
tills vi kommer ner, vaknar och tittar ut.
Ute sjuka, fula träd slår aldrig mera ut.
Fåglarna sjunger inte och jorden
är kall och rå.
Jag ser hur tårarna rinner på din kind.
Jag torkar dina ögon och viskar så ömt som jag kan:
Vi sover en stund till.
Vi sluter ögonen och försöker
få bort all yttre påverkan,
lyfta igen till den ljusblåa himlen.
Våra namn smeker varandra och
dina tårfyllda ögon glöder.
Jag vill inte ha någon verklighet hit
för att förstöra vår lycka.
Men verkligheten kommer,
som en kall hand,
från mörkret,
trycker ned oss tills vi står på alla fyra och våra skrik klyver mörkret.
Vi blundar och hoppas att
nästa gång vi vaknar och tittar ut
skulle allt vara annorlunda.
Föreläsaren
Samtidigt, någonstans ritar föreläsaren
på tavlan
ett klagande, skrikande streck
bara för att säga:
– Allt har sin gräns
.
Det regnar
Det regnar.
Huset är tyst och
jag hör hur vinden
tjuter mellan väggens sprickor.
Jag hör hur myrorna vandrar på golvet.
De är skinande gula och
har gummistövlar på fötterna.
Elden i kakelugnen har samlag och
allt är
så förbaskat tyst
.
Farväl
Nu har vinden rusat ditt hår
så att jag inte urskiljer om du skrattar eller gråter.
Varför minns jag enbart
ditt förvrängda ansikte och
krampaktiga händer?
Jag skrattar åt min egen misär.
Rörelsen har stelnat.
Du är blott en bild, som
med ledsna ögon
skådar mig,
mitt i vassen,
vattnet ända till knän.
Dock vill jag vada bredvid dig och
stelna till en bild för att
göra dig sällskap
Förlåt mig men
jag måste elda upp din bild.
- Sakta tänder jag på
och med en suck
lägger bilden i en askfat.
Mitt liv förvandlas sakta till aska.
Sista lågor släcks av mina tårar och
– du är borta.
Tröst
Mina muskler är så
trötta och stelna.
Jag klöser mitt ansikte och
känner masokistens glädje.
Slagna, plågade barn,
kom inte hit just nu!
Jag skulle inte kunna trösta er.
Jag försöker ta din hand,
men du har ju inga händer.
Vem blir tröstad?
Vem blir hjälpt?
Sexigt och upphetsande som alltid
ler du ditt infernaliska leende och
jag vill slå detta leende åt helvete
för evigt…
Umeå Universitet
Lösning
Förklaring: I varje lodrätt rad finns samma serie brickor men i olika ordningsföljd
IQ
Hur många ögon är det på den sista brickan??
Umeå
Umeå har järnväg men det är inte så många tåg som kör vilse och hamnar här. Men vänta bara...Botniabana!!
Umeå Universitet med 29 000 studerande.
Det står en konstig staty på järnvägstorget. "Den gröna lågan" tror jag den heter.
Umeå har många parker. Umeå heter ju Björkarnas stad!
Bussarna i Umeå är blåa, jaa men några är röda och... några är multifärgade och några är... Äh, vi har bussar!
Torghandeln i Umeå omfattar oftast två försäljare som knappast säljer något. Umeborna är tydligen inte vana vid torghandel. Undantag några marknader som är ändå så förutsägbara att intresset är svagt.
Stället heter "Apberget". Passande namn!!
På Rådhustorget står en mystisk gubbe. Ingen aning vem har tillverkat detta eller vad den skall förestäla.
Cykeln är viktig i stadsbilden. Det är jäääävla många som cyklar här.
Som sagt "Cykelstad Umeå"
Rådhusparken lockar alla Umeås exhibionister.
Umeå har också flera gamla hus men umeborna knappt märker dem.
Stadens "klocka" som från Stephen Kings filmer. Vi väntar bara på mystiken.
Älven rinner genom staden
Några flytande retauranger vid älven
Broar går över älven
Tyst
