bausan

De nedfallande löven på hösten

är som stövelklackar

som trycker mig mot marken

utan vetskap om min existens.

Ditt russin är så

skrynklig men ack

så varm och spännande.

Jag slutar aldrig att undra....

 

 

Havet kelade med dina knän,

särade bena och

smällde varje veck

i sin blöta uppfriskande kyla

 

Himmelen är så grå.

En svartklädd man bara gick

mitt i den vita snön.

Han grät och tårarna frågade desperat:

Var är du?

 

Jag vill vakna bredvid dig,

känna din doft först på morgonen,

bara existera,

– i tystnad -,

lyssna din andning som likt musik ekar i mina öron.

Känna, att du är min.

Hela min kärlek andas i takt med dig och vill

sträcka fram sin hand.

– Jag vill vara så här, bredvid dig,

känna din doft,

lyssna på din andning.

 

Jag håller i dig med min själs stelfrusna händer

som i fruktan att mista dig.

Min kärlek smeker dig

– sakta, likt musiken.

All smärta, skrik är då borta.

 

Fridfullt stirrar jag på taket, lyssnande och

lyfter dig i mina tankar upp till den blåa himmeln, där

vi glider fram som segelflygarna.

Jag låter molnen forma kuddar och den mjuka sommarvinden vara

smekande täck och susningen i våra öron som lugnande musik

tills vi kommer ner, vaknar och tittar ut.

Ute sjuka, fula träd slår aldrig mera ut.

Fåglarna sjunger inte och jorden

är kall och rå.

 

Jag ser hur tårarna rinner på din kind.

Jag torkar dina ögon och viskar så ömt som jag kan:

Vi sover en stund till.

 

Vi sluter ögonen och försöker

få bort all yttre påverkan,

lyfta igen till den ljusblåa himlen.

Våra namn smeker varandra och

dina tårfyllda ögon glöder.

 

Jag vill inte ha någon verklighet hit

för att förstöra vår lycka.

Men verkligheten kommer,

som en kall hand,

från mörkret,

trycker ned oss tills vi står på alla fyra och våra skrik klyver mörkret.

 

Vi blundar och hoppas att

nästa gång vi vaknar och tittar ut

skulle allt vara annorlunda.

 

Samtidigt, någonstans ritar föreläsaren

på tavlan

ett klagande, skrikande streck

bara för att säga:

– Allt har sin gräns

.

Det regnar.

Huset är tyst och

jag hör hur vinden

tjuter mellan väggens sprickor.

Jag hör hur myrorna vandrar på golvet.

De är skinande gula och

har gummistövlar på fötterna.

Elden i kakelugnen har samlag och 

allt är

så förbaskat tyst

 

.

Nu har vinden rusat ditt hår

så att jag inte urskiljer om du skrattar eller gråter.

 

Varför minns jag enbart

ditt förvrängda ansikte och

krampaktiga händer?

 

Jag skrattar åt min egen misär.

Rörelsen har stelnat.

Du är blott en bild, som

med ledsna ögon

skådar mig,

mitt i vassen,

vattnet ända till knän.

Dock vill jag vada bredvid dig och

stelna till en bild för att

göra dig sällskap

Förlåt mig men

jag måste elda upp din bild.

-         Sakta tänder jag på

och med en suck

lägger bilden i en askfat.

Mitt liv förvandlas sakta till aska.

Sista lågor släcks av mina tårar och

– du är borta.

 

 

 

 

Mina muskler är så

trötta och stelna.

Jag klöser mitt ansikte och

känner masokistens glädje.

Slagna, plågade barn,

kom inte hit just nu!

Jag skulle inte kunna trösta er.

Jag försöker ta din hand,

men du har ju inga händer.

Vem blir tröstad?

Vem blir hjälpt?

Sexigt och upphetsande som alltid

ler du ditt infernaliska leende och

jag vill slå detta leende åt helvete

för evigt…

Brickan har 4 och 2 ögon
Förklaring: I varje lodrätt rad finns samma serie brickor men i olika ordningsföljd

Umeå har järnväg men det är inte så många tåg som kör vilse och hamnar här. Men vänta bara...Botniabana!!


Umeå Universitet med 29 000 studerande.



Det står en konstig staty på järnvägstorget. "Den gröna lågan" tror jag den heter.



Umeå har många parker. Umeå heter ju Björkarnas stad!



Bussarna i Umeå är blåa, jaa men några är röda och... några är multifärgade och några är... Äh, vi har bussar!



Torghandeln i Umeå omfattar oftast två försäljare som knappast säljer något. Umeborna är tydligen inte vana vid torghandel. Undantag några marknader som är ändå så förutsägbara att intresset är svagt.



Stället heter "Apberget". Passande namn!!



På Rådhustorget står en mystisk gubbe. Ingen aning vem har tillverkat detta eller vad den skall förestäla.



Cykeln är viktig i stadsbilden. Det är jäääävla många som cyklar här.



Som sagt "Cykelstad Umeå"


Rådhusparken lockar alla Umeås exhibionister.





Umeå har också flera gamla hus men umeborna knappt märker dem.






Stadens "klocka" som från Stephen Kings filmer. Vi väntar bara på mystiken.




Älven rinner genom staden






Några flytande retauranger vid älven


Broar går över älven