Tröst

Mina muskler är så

trötta och stelna.

Jag klöser mitt ansikte och

känner masokistens glädje.

Slagna, plågade barn,

kom inte hit just nu!

Jag skulle inte kunna trösta er.

Jag försöker ta din hand,

men du har ju inga händer.

Vem blir tröstad?

Vem blir hjälpt?

Sexigt och upphetsande som alltid

ler du ditt infernaliska leende och

jag vill slå detta leende åt helvete

för evigt…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0