Tröst?
Grimaserar med mina rynkor,
andas rosslande
i pillersömnen
när känslornas hav bildar vita gäss.
Tröst vill jag inte ha,
när min själs mörka kontrabas,
ensam dånar utan att komma ut,
skakar min kropp.
Men så här är det bra.
Jag skulle väl inte kunna vara på annat sätt.
Ruttna strandade fiskar i min mentala strand
luktar illa och
människor spyr hämningslöst på sina kläder
Kommentarer
Trackback
