bausan

När gräset viker sig undan vinden

när jag med blöta ögon ser mot vinden,

går alla förbi.

Förbi utan att säga ett ända ord.

Jag försöker ta tag i människornas kläder,

men kläderna fastnar på mina händer och

människor fortsätter att gå nakna, i kylan…

Jag klär av mig och naken skriker med främmande röst:

Jag är som ni, vänta!

Kära människor, vänta!

Människor går över mig utan att bry sig,

i tystnad, i mörkret…