bausan

Vem få allt detta, Rivka?

Kärleken, ömma ord?

Jag minns min beskyddande svartsjuka och

känner frustrationens rivna kraft.

Titta inte, Rivka, med avsky, människornas

ryckiga rörelser, lyssna inte deras stammande röster!

Osynlig hand ritar dina konturer på det gråa taket.

Klassisk musik laverar bakgrund med korta snabba drag.

Du var då i min famn och dina ögon, dina brösts mjukhet

och din livgivande blommas knopp, halsens båge.

Be mig, Rivka.

När din dröm en gång försvinner,

är jag på väg,

om du behöver.

Hela blomängen i min famn och

dina brinnande ögon i mitt hjärta.