Nostalgi
Jag slutar aldrig undra hur det är möjligt att barn hinner göra varje sekund något de inte får göra. Mina ungar hade lärt sig att hämta kvistar från närliggande skog/park, ta dem hem och kolla när de blev gröna. Om de inte blev gröna, hämtade ungarna nya kvistar och upprepade detta så länge att de lyckades.
Jag kom en dag från jobbet och genade genom skogen/parken. Jag chockades eftersom synen var fruktansvärt. Mina tre ungar hade fått samma resultat under några veckor, utan yxor och motorsågar, som en effektiv, femtonmanna skogshuggarteam med moderna maskiner under en dag. Mycket effektivt och beundransvärt från vår sida, men parkförvaltningen skrev i tidningen några dagar senare att vårt område har drabbats av huliganer som förstört skog och mark. Om de bara skulle ha vetat!!
En dag skulle vi handla mat i närliggande Ica. Redan på väg dit liknade vår grupp en glad cirkuskarneval. Ungarna skrek, jag skrek och människor runt omkring undrade vad fan var på gång. Det saknades bara cirkusmusik. Efter alla trapetsnumren kom vi slutligen till Ica, men oturligt nog fanns det någon slags provsmak på affären. Kunderna fick smaka våfflor. Mina barns radar upptäckte detta och for som värmesökande missiler till disken. Alla tre smakade våfflor och vi fortsatte för att handla. Jag var så upptagen med mina matlistor att jag inte märkte hur ungarna hade tassat tillbaka till våffeldisken. Jag märkte detta inte innan en anställd kom och berättade att det var nu tredje gången som mina barn smakade våfflorna. Nog får vara nog, sa han, vi har inte riktigt hjärta att inte låta dem smaka, men nu måste vi laga nya portioner i lagret hela tiden för att också andra kunder kan smaka.
Jag bad glatt om ursäkt och den anställde började också han skratta. Det är så komiskt, speciellt när din son varje gång hade mage att be dubbelt sylt.
Det skulle ha varit relativt tråkigt och tyst utan dessa clowner men då och då blev jag väldigt sugen på några tabletter valium.
