Moppefixaren
Det blev höst och moppesäsongen började ta slut. Då stod jag framför den eviga frågan: var skall man förvara mopeder under vintern? Jag äger ingen bil och således inget garage. I cykelförrådet kan man inte ställa dem. Var fan skall jag ha dem?!
Då fick jag en mästerlig idé: jag ska ta dem in i min lägenhet och ställa dem i köket. Jag lever ensam och äter inte i köket utan i vardagsrummet framför TV:n. Från teori till handling. Jag har två stycken av dessa mopeder. Det blev lite svårare än jag hade tänkt. Jag bor på bottenvåning, men svårigheten låg inte i att kunna skuffa dem in utan i att inte bli sedd under själva gärningen. Man vill ju inte bli stämplad som idiot. Jag är säker på att grannarna inte skulle förstå varför jag skuffar mopeder in i trapphuset och sedan in i lägenheten. Sagt och gjort, jag väntade tills det blev mörkt och nästan natt innan jag började jobbet. Kände mig som någon slags kriminell
Jag var tvungen att tömma vardagsrummet av möbler eftersom mopederna måste fraktas genom vardagsrummet. Jag slet som idiot, svettades och svor. Hade underskattat min egen styrka. Första moppen väger över 200 kg och den andra strax under.
Efter flera försök var första moppen in i köket och strax efter var den andra också på sin plats där mitt matbord stod tidigare.
Jag resonerade som så att nu är det varmt och skönt att meka med mopederna. Syftet var att renovera och fräscha upp cyklarna. Optimistiskt började jag med rasande fart att plocka isär dem. Det här var ju lätt, tänkte jag och cyklarna började snabbt likna två sprängbilder i reparationshandboken.
Nu stod jag tyst i köket, skakade huvudet och tänkte: vad har jag gjort? Cyklarna stod framför mig i delar. Det var viktigt att märka alla delar och dokumentera allt med digitala bilder, men, men…
Jag hade gjort markeringen så pass dåligt att nu stod jag framför ett stort dilemma: vart går alla kablar, slangar och muttrar. Det är ett mysterium hur många elkablar det finns i en mc.
Det är inte första gången jag plockar isär en mc och sätter den ihop igen. Men nu stod jag där och funderade vad fan jag sysslade med. Sommaren närmar sig med ilfart och varje dag känner man lite panik. Man vill ju få cyklarna ut och känna hur oljan, bensinen och asfalten skickar en ljuvlig doft till näsan. Jag vill känna G-krafter och hur blodet börjar strömma i ådrorna igen efter en lång vinter.
Skit samma, det är bara att kavla upp ärmarna, ta en pilsner och fortsätta jobba.
