Förändring
Till ensamheten,
till nattens kyla
tog du värmen.
Jag försökte se,
men kunde inte för mörkret.
Jag kunde endast höra
andningen som tycktes eka inom mig.
Jag bet för ivrigt,
för hårt,
den mjuka huden, varmt, passionerat.
Ledsen försökte jag kyssa
smärtan bort,
men du tryckte din hand mot mina läppar,
tryckte dina läppar mot min kind
och den kyssen förändrade hela mitt liv.
Fortfarande,
efter eviga tider
känner jag dina heta, fuktiga läppar
och doften av ditt åtråfärgade svett.
Åtrån som rotade sig i mig och
– är jag.
Kommentarer
Trackback
