Du
Med ditt namn stryker vinden
havets yta
för att nå dig, som likt regnet rensar luften,
får havet att skimra och
vassen att sjunga sin hesa sång.
Ingen skrattar åt dig när
du älskar fåglarna i skogens hav,
när du gråter för en vingbruten.
Dina ögon är så disiga
när du säger:
jag vill inget annat.
Smärtsam låga brinner inom dig
utan att förstå hur människor kan vara så många
Endast när havet upprepar ditt namn,
du inte bara existerar
– du lever.
Kommentarer
Trackback
