Arbetsförmedling
Världen har blivit rätt så konstig! Jag minns när jag blev arbetslös och var tvungen att besöka den lokala arbetsförmedlingen.
Sakta gick jag närmare dörren så som jag hade allt annat att göra än besöka just AF. Huvudet snurrade runt som i Rosemary’s baby för att upptäcka eventuella bekanta i närheten. Man vill ju, av någon underlig orsak, inte att någon arbetande bekant ser en att besöka AF. De kan ju tro att man inte har jobb, att man är parasit och lever på bidrag. Efter att jag lyckades slinka in utan någon bekant i närheten, satt jag ner, för att vänta på min tur.
Väntrummet var nästan fullt av arbetssökande och varje jävel vände blicken mot mig när jag trampade in. Det verkade vara väldigt nyhetstörstig folk eftersom alla läste en tidning. Jag tog också en tidning och gömde mig bakom sidorna. Då och då lyfte jag blicken från sidorna, som jag ändå såg bara suddigt, för att göra snabbanalyser av mina medbrottslingar. Alla gjorde ju så och det var ganska komiskt. Samtidigt fanns där en på något sätt helig stämning, som i kyrkan. Man pratar tyst och är underlägsen framför AF:s personal. Det är märkligt att man måste skämmas för att vara arbetslös.
Sedan blev det min tur och jag fick träffa en handledare. Hon utövade sin tveksamma makt genom att betrakta mig som man betraktar en fluga i soppan; med avsmak. Hon vände sig mot datorn och läste intensivt mina meriter och anmärkningar som AF hade tillsatt. Efter en stund vände hon sig mot mig och berättade att det fanns många fina jobb lediga just för mig. Jag blev glad eftersom jag hade varit ”ledig” från mitt jobb som projektledare redan längre tid. Då föreslog hon att jag skulle ta ett jobb där jag får vara mycket ute, ta i, som hon utryckte det. Du kan börja röja skog, sade stenansiktet.
Jag var tveksam, men sade ingenting, bara stod där och log som en byfåne, hatten i handen!? Försökte efter en stunds pinsamma tystnad säga att jag ingenting vet om skogsröjning, jag är ju akademiker med sjuklig bakgrund. Det står väl i min CV och läkarintyget. Jag lider av en dödlig sjukdom. Hon lyssnade inte på mig utan fortsatte glorifiera arbetet i skogen. Handledaren uppträdde hela tiden som det var hon som anställer mig och jag skall vara tacksam om hon ger mig jobbet. Hon förklarade sedan att om jag inte tar jobbet, riskerar jag A-kassan. Du förstår väl att du måste arbeta, ALLA måste arbeta.
Jag skall fundera saken, mumlade jag, tackade för mig och gick ut. Tackade!??
Ute tänkte jag: Vad fan var det som hände?!
